Andra träffen skedde redan helgen efter, alltså den 17 november och då hon inte hade fått tillgång till sin lägenhet så beslutade vi att vi ses hos mig. Jag skulle laga en middag och sedan skulle det bli film. Då det inte existerade några streamingsidor då så blev det Casino Royale som jag hade lånat av min syster.  

Sällskapet skulle komma med tåg till närliggande station, så innan utsatt tid befann jag mig på denna tågstation och stod där i min ensamhet och väntade, var hon verkligen med på tåget? 

Tåget rullar in på stationen och där kliver hon av, hon fick syn på mig och efter kramen så gick vi mot bilen för att sedan påbörja resan mot min lägenhet. Då jag bodde ganska nära så hade jag löst matfrågan med att förbereda allt (rättare sagt så skulle maten vara klar när vi kom fram) men då jag kanske inte var särskillt bra på att laga mat i denna tidpunkt i mitt liv så ska jag inte göra någon stor historia av det. Men iallafall så var planen att jag skulle bjuda på tacos och allt började med att köttfärsen blev bränd och jag slängde allt. Men romantisk som jag var/är så hade jag en snabbmatsresturang i närheten där mat fick beställas och tas med hem till lägenheten. Kanske inte något vidare gott eller romatiskt men det fungerade faktiskt. Efter maten blev det film och helt plötsligt kröp hon upp i famnen på mig och filmen.... Ja det tog några år innan jag såg hela den! För helt plötsligt blev denna film väldigt ointressant och värdelös, men ändå blev denna kväll det datumet som skulle pryda insidan av 2st guldringar 2 år senare... 

Från detta datumet, så fanns det ingen annan än hon... JUST HON!

Dagen efter så skulle hon ta tåget tillbaka till sin stad då hon skulle till skolan på måndagen och jag skulle som vanligt åka och jobba. Vi åkte iväg mot tåget som skulle gå strax efter 19:00 söderut. Väl på plats följde jag henne upp till perongen för att säga hejdå. Tåget rullar in mot stationen och en stund senare lämnar tåget stationen och jag står ensam kvar och ser detta gamla tåg försvinna ner i en tunnel. Sedan sakta gå tillbaka till bilen för att sedan åka till min bror och ge en lägesrapport om hur allt hade gått. Då kommer telefonsamtalet jag egentligen inte ville ha.. "Hej, du jag har glömt min väska bak i din bil, och där har jag allt jag behöver till skolan imorgon" 

Men va fan... Hon glömde väskan! Jaha, vad ska man göra nu? Det var enkel resa 15 mil och jag kände mig inte alls sugen på att åka och leverera väskan.. Att för henne och hoppa av tåget nästa stopp och för mig att lämna väskan till henne då gick inte, detta var sista tåget.. 

Jag åkte till min bror och drack en kopp kaffe och avslöjade hur allt hade gått för oss. Men kände det att men va fan... Jag åker till henne med en gång med väskan, för hon behöver ju den? 

Jag meddelade henne att jag skulle komma ner med väskan om drygt 3 timmar och i andra ändan av min telefon blev det knäpptyst.. Men hennes lycka som speglades i hennes ögon när jag utanför henne några timmar senare gjorde att resan inte var bortkastad. Dock var klockan så mycket att jag fick stanna kvar över natten och som nykär så offrade jag mig samt "sjukanmälde" mig på jobbet dagen efter för att följa henne till skolan (Och för att försäkra om att väskan inte skulle glömmas igen)

Söndagen den 11 november börjar hela historian som kommer att skrivas ner på denna blogg. 

Just denna kalla snöiga eftermiddag satt jag i min bil, på väg till en liten stad? i sörmlänska skogarna för en träff med en tjej som jag hade fått kontakt med via internet. Frågan varför jag gjorde detta, var nog enbart för att jag hade tid över och kände att jag måste hitta på att göra något annat än och sitta i min dåvarande lägenhet i stockholms utkanter. Denna tjej hade jag under en tid pratat med till och från via internet tills den dagen då hon hade fått tag på mitt mobilnummer och enligt henne ringde till fel person när hon var ute och festade på en krog. Men just det samtalet med henne varade i någon halvtimme och jag kunde inte fortsätta prata då jag dagen efter faktiskt skulle upp tidigt för att jobba. Jag minns dagen efter, vem är hon? var det jag gick och tänkte på hela den dagen.. Vad jag inte visste var att denna tjej skulle jag tillbringa min framtid med.. Vi bestämde att ses kommande helg på ett litet fik den där söndagen den 11 november, tankspridd som jag är så hade jag då såklart glömt att det var fars dag och när jag kom på det så satt jag redan i bilen 4 mil från min bostad och stannade vid vägkanten för att ringa pappa och säga grattis. att jag efter samtalet var tvungen och röka en ciggaret var ett måste ty nerverna tog på krafterna. 

Väl framme i den orten som vi skulle ses, så sa hon vart jag skulle parkera bilen och där möttes vi. Har jag inte helt glömt tiden, så är jag ganska säker på att klockan hade blivit halv 3 denna mörka eftermiddag. 

Där stod hon, endast 151.5 cm lång, långt mörkt hår ända ner till svanken, vit jacka och vita stövlar.. Herregud, nervöst hälsade vi med en kram och gick in på fiket. Där satt hennes dotter, hela 7år fyllda.. Jag tackade nej till en kopp kaffe, vilket jag faktiskt inte heller förstår än idag. Att tacka nej till kaffe för mig är som för en alkolist att tacka nej till en öl.. 

När vi hade spenderat ett tag inne på fiket så skulle hon ut och röka så vi passade på att gå ett varv inne i orten, hon pratade på om många saker som jag inte la på minnet, jag tänkte bara på något helt annat; Henne. 

Då dom skulle iväg och fira fars dag så passade det inte att följa med, utan en kram och sen fick jag motvilligt åka vidare hemmåt i dryg 3 timmar. Hade jag inte tänkt nog på henne efter samtalet vi hade i telefonen så var efterföljande dagar ännu värre. När ses vi igen? Vem är hon? Kommer vi att ses igen? 

I bilen på väg hem, spelade jag Curly Sue - Takida som då hade funnits i en hel månad. Denna låt har sedan den 11 november 2007 satt ett djup ärr i mitt hjärta, hör jag denna låt, så är det henne jag ser framför mig...